Jag fantiserar dagligen om saker som ska hända eller har hänt. Jag roar mig med att föreställa mig konversationer med folk som jag ska träffa och andra olika händelser. Som vilka slags bilder jag vill ha från tillfället och hur jag ska fota dom. Outfiten innför bilder är också väldigt noggrant utvalt för att allt ska stämma ihop med det jag har fantiserat ihop.

 

Det har sina för och nackdelar då jag lätt kan fastna i saker som har hänt och skämmas/bli ledsen/må dåligt över det även fast det kan ha hänt för flera år sedan och det egentligen borde vara bortglömt.

Jag försöker oftast sudda bort det direkt när det kommer i tankarna men ibland är det svårt att låta bli..

 

Ett positivt minne som jag ofta återupplever är förlossningen. Jag tänker på hur allt gick till, hur det kändes, när D. höll Oliver för första gången och framförallt hur det skulle vara att genomgå en graviditet och förlossning till. Jag tänker ofta på hur det skulle vara att ha en till mini. Inte för att det finns med i vår planering förens om flera år då jag vill att Oliver ska få ha sin mamma och pappa själv sina första 2 år innan det planeras för ett syskon.

 

Men jag tycker som sagt om att låtsas och föreställa mig hur det kommer att vara.

Va han/hon skulle heta, utseende och hur vi skulle möblera om i huset. Ja allt sådant.