Lista - Nästa graviditet lovar jag att

Något som jag tycker är roligt att läsa på de bloggar jag följer är olika slags listor. Så jag tänkte lista ner "Till nästa graviditet lovar jag att"
(Förhoppningsvis blir det en till gång)
 
*Söka hjälp tidigt om jag mår illa och kräks flera gånger om dagen. 
När Oliver låg i magen sa alla att "det blir bättre när du passerat vecka 16" När jag var i vecka 19 så kräktes jag fortfarande flera gånger om dagen och hade gått ner 7 kg sen jag blev gravid. Nästa gång ska jag inte lyssna på vad alla säger och söka hjälp tidigare!
 
*Vara i bättre form innan och under graviditeten.
Framförallt träna axlar då jag hade ofta ont i skulderbladen.
 
*Planera mina måltider samt byta ut chipsen mot frukter/grönsaker/bär.
Planera mina måltider var jag inget vidare bra på när jag väntade Oliver men jag åt förvånadsvärt lite godis. Jag var mest sugen på nektariner och vindruvor konstigt nog.
 
*Mysa massor med bebismagen.
 
*Inte slarva med järntabletterna och folsyran.
Haha ups.. hände mer än en gång.. 
 
Den listan blev inte speciellt lång men jag får lägga till fler saker om jag kommer på det senare.
 
Bebismagen någon vecka innan förlossningen.

Kroppskomplex

Jag har försökt fila på det här inlägget länge nu.
Känns svårt att få fram orden på rätt sett när det för många är ett väldigt känsligt ämne..
 
Innan jag blev gravid så hade jag som många andra tjejer i min ålder stora komplex
över min kropp. Framför allt min mage. Jag fixerade mig något grymt med att den skulle
vara platt. Jag var själv medveten om att jag var smal och inte borde bry mig om magen
petade ut lite ovanför byxkanten men jag kunde endå inte bli av med den irriterande rösten
i mitt huvud som hela tiden påminde mig om att titta.
Jag kunde tillochmed låta bli att knappt äta något på 1-3 dagar bara för att magen skulle dra ihop sig.
Visst jag var jätte trött och arg de dagarna men när magen var "som jag ville" så kunde jag börja
äta igen som om inget var konstigt.
Det var inget annat på min kropp som störde mig eller som jag kunde "må sämre av" bara det här
med magen.
 
När jag var gravid så försvann det problemet. Jag åt som jag skulle och det var inga konstigheter.
Magen skulle ju peta ut då eftersom det faktikst låg en liten bebis däri. Däremot så gömde jag magen
under stora tröjor tills det inte gick att dölja längre.
Däremot när bristningarna började komma runt vecka 32 så började jag smörja in mig flera gånger
varje dag. Bristningarna kunde jag inte göra något åt egentligen men det var något som jag störde mig
galet mycket på.
 
Nu efter min graviditet så kan jag ärligt talat inte bry mig mindre!
Jag ser ut som jag gör och det har jag accepterat. Jag har några runda röda märken på magen
och ja den hänger ut litegrann när man knäpper byxorna men det är något som jag inte bryr mig
om alls längre. Bristningarna jag har kan jag nästan känna mig lite "stolt" över. Min kropp har
klarat av att bära ett barn och de enda synliga tecken på det är mina bristningar. De få bristningar jag
har går dessutom att dölja med en bra bikinitrosa.
 
Och såhär i efterhand kan jag inte fatta hur jag på något sett inte kunde vara nöjd med min kropp.
Hur kunde jag tänka såna tankar om mig själv? Jag tror starkt på att vi är våra värsta kritiker.
 
 

5 saker som jag saknade under graviditeten

En kort lista på saker som jag längtade efter att kunna eller få göra som inte gick under graviditeten. 

☀️ Kunna krama om D. Och vara nära honom med hela kroppen. 
Något som va omöjligt med min stora mage. 

☀️ Dricka monster smirnoff ice.
Inte lämpligt att dricka när man va gravid.

☀️ ha energi 
Till att umgås med kompisar istället för att däcka i soffan klockan 8 på kvällen

☀️ Kunna gå på stan och handla "vanliga" kläder. 
Utbudet av mammakläder är inte jätte stort och ganska dyrt. 

☀️ Träna ordentligt igen.
Och framför allt vara ute i skogen och springa. 

Fotot är taget bara några dagar innan förlossningen. 

lillglimt.blogg.se

- 23 år gammal. - Förlovad med D. Bor i en liten mysig stad i Östergötland. Fick mitt första bar i mitten av maj 2016 som jag och min sambo döpte till Oliver.

RSS 2.0