Jag har alltid varit tacksam för allt som D. gör för både mig och Oliver.

Jag syftar inte bara på det stora ekonomiska lasset som han drar. Alla timmar han jobbar extra för vår skull så han kan skämma bort oss med fina saker (hans egna ord, inte mina).

Det jag ville lyfta fram idag är de där småsakerna som får det att pirra lite extra i magen eller får mig på så bra humör när han visar att han verkligen bryr sig om oss båda två.

I måndags var en sådan dag.

Jag och Oliver skulle åka till babysimmet medans D. skulle vara hemma då det skulle komma en kille och hämta vårt gamla soffbord. 10 minuter innan jag och Oliver skulle bege oss iväg gick han ut i kylan och skrapade bilen åt oss. När jag förvånat går ut och möter honom vid bilen som både har fått alla rutorna skrapade och hunnit bli varm invändigt. Såna småsaker får mig att bli alldeles varm i hjärtat. Det är vid de stunderna som jag skäms över att jag kan bli sur på honom när han glömmer att ta ut telefonladdaren ur väggen i vardagsrummet. Bara för att jag tycker att det ser fult ut när den hänger mitt i dörröppningen.. Eller att jag kan skälla på honom när han inte ställer in sina smutsiga matlådor i diskmaskinen när han kommer hem efter jobbet trotts att maskinen är utplockad eller har smutsig disk i sig. (De dagar han jobbar natt får han inte skäll, då ställer jag in dom utan att klaga).

 

Alla såna saker ploppar upp när han gör något oväntat och snällt som att skrapa bilen åt mig.

Efter 4 år tillsammans överraskar han mig fortfarande med såna småsaker som betyder väldigt mycket för mig.

Jag är så glad att ha en sån snäll och omtänksam kille i mitt liv som honom.